Eld och min vistelse i tipin

Detta är den tipi som jag mår så bra av att vistas i. Att få sitta därinne och göra upp en eld som min blick kan vila på och som mina öron kan lyssna till ger mig en känsla av närvaro med det enkla och rofyllda. 

Det var för några veckor sedan som det plötsligt slog mig att ljudet av eld har troligen låtit likadant i alla år sedan den första gnistan startade en eld. Det dova ljudet som ligger som en matta. De olika knastrande ljuden som kommer hela tiden men helt oförutsägbart och i olika toner. 

Den kontrollerade elden ger mig värme, trygghet och ro. Att sitta inne i tipin och låta tankar, bilder och känslor komma och gå samtidigt som jag tar del av fågelkvitter utanför och vinden som susar, det betyder förvånansvärt mycket för mig. 

Tipin är rest utav Kerstin, som håller i hårvårdskursen som jag går, tillsammans med några kvinnor. Jag är tacksam över möjligheten över att få vara där så mycket jag vill och behöver. 

Förra helgen eldade vi och tipin var fylld av bybor, från barn till äldre. Det goda samtalet ägde rum och det kändes fint att få ta del av detta. 

Vi gjorde även hårvax av olivolja och bivax. Och så gjorde vi en underbar hårinpackning med honung och så fick vi ligga med huvudet omlindat av varma linnehanddukar och slappna av en timme. En fin behandling som vi fick tack vare alla flitiga bin som vilar upp sig nu under vintern. För att hålla värmen så samlar dom sig i en klump och turas om att vara ytterst i klotet. Fantastiskt.